Har varit orolig för Ebba. Hon gjorde något i fredags när hon stormade ut i trädgården för att skälla ut grannkatten. Hörde hur det rusade iväg och skällde och var på väg ut för att tysta då kom hon inlunkandes med svansen mellan benen. Hon haltade inte och verkade inte ömma.

Natten till lördagen väckte hon mig genom att pipa och flämta, men hon vägrade gå ur sängen. Fram emot lunchtid på lördagen fick jag ut henne. Sen ville hon inte gå in något mer. Hon låg under sin "korkek" (=torkvindan) i sort sätt hela dagen. Söndagen var likadan. Det verkade som att det gjorde ont när hon gick i trappor. Promenad var inga problem även om det inte blev några längre. Linnéa och Micke sa att hennes mage hade låtit väldigt mycket på lördagsnatten.

Men åt glatt och bajsade gjorde hon. Igår började hon pigga på sig och ville leka och var mer alert igen. Trappor var inte längre något problem.

Kände på henne igen och hon var som en koloss!!! Ebba brukar kännas ganska smal under lurvet, men det gjorde hon inte nu!!! Micke undrade till och med om de satte in valpar istället för att kastrera henne. För hon var verkligen klotrund.

Många tankar började röra sig i huvudet. Ska vi behöva åka till veterinären.

Men hon var verkligen piggare och jag känner mig nästan som en hypokondriker vad det gäller hundarna.

Wille och jag åkte ett kort besök till KBHK för det var ju tisdagsträning. Det vi behöver mest av i träningsform är just nu.......GILLA MATTE FAST ANDRA HUNDAR FINNS I NÄRHETEN. Stackars krake. Han har världens tråkigaste matte :(

När vi kom hem möttes vi av upprörda toner från övervåningen. Ebba hade kräkts i Linnéas rum! Och det som kommit upp var en STRUMPA!

Det var Linnéas strumpa. Vid närmare eftertanke från L, så efter det att  hon kom hem efter att hälsat på Petra, Nickie, Indra och Skurk i lördags var Ebba helt tokig i hennes fötter när hon kom hem. Så när strumporna väl åkte av satte väl Ebba i sig den! Men hon lämnade den också snällt tillbaka....om än i ett annat skick!

Ikväll åkte vi iväg och tränade lite. Det var en underbar kväll.

I måndags började Wille sin första agilitykurs.

Det är nyttigt för honom att träna och försöka fokucera när det finns andra i närheten, för det är där jag har brustit i vår träning. Så det får ta den tid det tar. Ebba är riktigt på G. Hon är faktiskt som en ny hund, stackars älskling hon har inte mått riktigt bra. När vi tränade sist var det full fart och jag ser fram emot att få tävla. Fast jag tycker det är väldigt få tävlingar att anmäla sig till.

Idag var vi på 50-årskalas ut i det fria.

Härligt,inget besvär med var man skulle ha på sig för jubilören hade nämligen valt att fira sin 50-årsdag vid en mysig ädelfisksjö som han driver.

Vädret var också fantastisk, lite blåsigt, men sjön ligger lite nedsänkt med skog runt om så det var väldigt behagligt.

Vi grillade lite och dottern höll på och läsa till konditor så det var många goda och konstnärliga tårtor!

En av tårtorna var dekorerad med en avbild av jubilören. Iklädd vadarbyxor och den obligatoriska skinnkepsen. Fisk har han också på kroken!

Vi fiskade, och mös. Max och Micke fick 2st var, själv hade jag napp, men tappade den precis när den nästan var uppe på land. Typiskt, för det var säkert den största annars skulle den väl inte ha slitit sig :)

Max flugfiskade och tyckte det var kul. Det är inte så lätt att vifta med spöt för att få ut lina, men han fixade det galant.

Wille och jag gick lite i skogen och busade lite och som vanligt chamade han både den ena och andra. Jag hade endast mobilen med att fota med, men några bilder blev skapliga.

Vi beslutade Wille och jag att nu minsann ska vi blicka framåt och sikta på att bli "start klara".

Fram på eftermiddagen blev Wille så sugen på att bada att han tillslut hoppade i från kanten för att hämta en pinne. Det måste varit härligt vatten i sjön för nu är han så mjuk i pälsen och luktar härligt friskt och gott.

En härlig dag och tack Uffe för ett trevligt kalas!

Efter en hektisk vecka på jobbet som sllutade i ett raseriutbrått var det skönt att äntligen ta helgen. Tur att jag har lärt mig att jobb är jobb och hemma är hemma.

Idag skulle vi också få passa Wilma och det såg vi fram emot. Längtade riktigt efter att ta en långpromenad. Tur hade vi också för regnet gav sig för en stund.

Wilma är lite försiktig och väldigt "mattig", men hon fann sig bra. Värre är det med mina jyckar som blir exalterade. Vi hade en trevlig långpromenad och sen mös vi lite i soffan. Ebba var nog den som var mest full i bus och hon ville gärna få igång Wilma.

Wille gillar också Wilma och på måndag ska de börja agilitykurs. Det kommer sannerligen bli en utmaning för Wille och absolut något som vi behöver.

Har en liten bild till på alla tre i soffan.

Idag tog jag mina jyckar för att gå på en rask lång promenad. Vi startade hemifrån och gav oss av mot aggerudsspåret. Allt flöt bra och de gick så fint kopplade i midjebältet. När jag var halvvägs på spåret upptäckte jag i min förtvivlan att jag tappat mobilen! Visst hade jag stoppat på mig den ifall någon av barnen ville ha tag på mig????

Det var bara till att vända, springandes tillbaka. Mötte en man som jag frågade, men han hade inte sett någon. Inte en kotte till mötte jag och ingen telefon hittade jag. Kanske jag inte stoppade ner den trots allt?

Det var bara att fortsätta knata. Springa hela vägen hem var jag inte klädd för, det var varmt nog som det var.

Väl hemma tog jag hemtelefonen och ringde. Tyst, inga signaler hördes. Till slut svarade det en röst, åh vad glad jag blev. Jag hade alltså tappad den och en vänlig person hade hittat den. Det måste vara de två jag mötte alldeles i början på spåret. De hade två hundar med sig så jag tittade inte så noga på dom för jag hade koll på mina juveler som fint knallade förbi.

Det var till att svänga förbi affären och köpa en fin blomma. Det var det minsta hon var värd.

Det är så skönt att det finns ärliga personer!!!!

I vintras hittade Max en telefon. Tyvärr var den avstängd så det gick inte att ringa från den, men vi lämnade in den till polisen. Sorgligt nog räknade inte den ägaren med att det finns ärliga människor för vi fick hämta ut den till sist. Åtminstonde gjorde vi vad vi kunde och det känns bra.